Ekolokalisering: så hittar fladdermöss sitt byte i mörkret

Viktigast i korthet

• Ekolokalisering betyder att fladdermusen skickar ut ljud och lyssnar efter ekot.
• Ljuden ligger oftast över det människor kan höra och kallas ultraljud.
• Under en jakt går ljuden från sökfas via närmandefas till ett slutsurr precis före fångsten.
• Olika arter låter olika, och säker artbestämning kräver erfarenhet och ofta inspelningar.
• Fladdermöss är inte blinda, och de flyger inte in i håret.

Hur kan fladdermöss se med öronen?

De flesta svenska fladdermöss jagar när det är mörkt, och då räcker inte synen till för att fånga små flygande insekter. I stället använder de ekolokalisering. Principen är enkel att beskriva: djuret skickar ut ett mycket kort och högfrekvent ljud, lyssnar efter ekot som kommer tillbaka från föremål i omgivningen och tolkar vad ekot berättar om avstånd, riktning, storlek och ibland struktur.

Ljuden ligger för det mesta över det område som människor kan höra, och kallas därför ultraljud. Det betyder inte att fladdermöss är blinda. De ser ofta fullt tillräckligt för att orientera sig på längre håll, särskilt i skymning, och vissa arter tycks kombinera syn, minne och ekolokalisering när de flyger över större avstånd.

Hur skapas ljuden?

Fladdermöss producerar ljuden i struphuvudet, alltså det organ som hos människor sitter i halsen. Hos många arter sänds ljudet ut genom munnen, medan andra grupper i världen använder näsan. De svenska arterna sänder, såvitt man känner till, ut ljud genom munnen. Ljudets form, längd och frekvens styrs mycket exakt, och djuret anpassar det efter vad det gör just då.

Man brukar skilja på några olika faser under en jakt, och beskrivningen nedan är en förenklad bild.

• Sökfas: Ljuden kommer med längre mellanrum medan fladdermusen flyger och söker av omgivningen.
• Närmandefas: När ett byte upptäcks blir ljuden tätare, så att djuret får en mer detaljerad bild av hur bytet rör sig.
• Slutfas: Precis före fångsten kommer ljuden mycket snabbt efter varandra, ofta kallat ett slutsurr, för att ständigt uppdatera bytets läge.

Det är fascinerande att allt detta sker på ett ögonblick, samtidigt som fladdermusen flyger i hög fart och kanske vänder tvärt.

Faserna under en jakt

Varför låter olika arter olika?

Fladdermöss anpassar sin ekolokalisering efter var och hur de jagar. En art som flyger i öppen luft högt över trädtopparna behöver ljud som bär långt, och dessa är ofta lägre i frekvens och längre i varaktighet. En art som flyger tätt inne bland grenar och löv behöver i stället ljud som ger detaljerad information på korta avstånd, och dessa är ofta högre i frekvens, korta och ibland mycket svaga.

Det finns arter som är kända för att vara svåra att höra med detektor eftersom de använder mycket svaga ljud. Brunlångöra räknas hit, och därför kan den vara underrepresenterad i registreringar. Den kan dessutom plocka insekter direkt från ytor, vilket gör att den i vissa lägen kan jaga mer med hjälp av hörsel, där bytets egna ljud uppfattas.

Det här har en praktisk konsekvens. När man vill ta reda på vilka arter som förekommer på en plats räcker det inte att lyssna en kort stund med en enkel detektor. Skillnaderna mellan arter är ofta små, och flera arter överlappar varandra i fråga om ljud. Säker artbestämning kräver både erfarenhet och ofta analys av inspelningar.

Vilken roll har öronen och tragus?

Hörseln är fladdermusens viktigaste sinne i mörker. Öronen är ofta stora i förhållande till kroppen, vilket särskilt syns hos arter med långa öron. Många har dessutom en utskjutande broskflik vid örats öppning, kallad tragus, som tros hjälpa till vid riktningsbedömning. Genom att jämföra hur ekot når höger och vänster öra kan hjärnan bedöma varifrån det kommer.

Hörsel och ljudproduktion är nära kopplade. Fladdermusen måste skydda sina egna öron från sina egna höga ljud, och det sker med hjälp av små muskler som tillfälligt dämpar hörseln medan ljudet sänds ut, för att sedan återställa den så att ekot kan uppfattas. Det här är ett exempel på hur finstämt systemet är.

Vad gör ekolokalisering möjligt?

Med hjälp av ekot kan fladdermöss hitta vägen i totalt mörker, till exempel inne i grottor, gruvor eller källare. De kan upptäcka hinder som tunna grenar, undvika kollisioner med varandra när många flyger samtidigt och hitta öppningar till sina gömställen. Under jakt kan de avgöra om ett byte rör sig mot eller bort från dem.

Insekter har i sin tur utvecklat försvar. Vissa nattfjärilar kan höra ultraljud och reagerar genom att kasta sig i spiral eller slå ihop vingarna och falla mot marken. Det är en utveckling där både jägare och byte har anpassat sig till varandra under mycket lång tid.

Kan människor höra fladdermöss?

Oftast inte. Många arters ljud ligger över det mänskliga hörselområdet, och äldre personer hör ännu mindre av de högre frekvenserna. Det går dock ibland att höra så kallade sociala läten, som är lägre och som fladdermöss använder för att kommunicera. Det kan vara knattrande eller kvittrande ljud nära gömställen, särskilt vid yngelkolonier. Dessa läten ska inte förväxlas med ekolokaliseringsljud.

För att lyssna på ekolokaliseringen behövs en ultraljudsdetektor, som omvandlar ljudet till något hörbart. I vår guide om att observera fladdermöss och använda detektorer går vi igenom de vanliga typerna på ett generellt plan.

Vilka missförstånd är vanliga?

• Fladdermöss är blinda. Det stämmer inte. De ser, även om ekolokaliseringen är deras viktigaste verktyg i mörker.
• Fladdermöss flyger in i håret. Detta är en myt. Med sin precisa ekolokalisering har de ingen anledning att krocka med människor.
• Ljudet skadar människor. Fladdermusens ultraljud är inte farligt för oss, och vi uppfattar det oftast inte alls.
• Alla fladdermöss låter likadant. Tvärtom varierar ljuden stort mellan arter och situationer.

Ekolokalisering och mänsklig påverkan

Ljud och ljus från människors aktiviteter kan påverka fladdermöss. Starkt ljus kan locka insekter bort från naturliga jaktmarker eller få vissa arter att undvika områden. Vindkraftverk, trafik och byggnader förändrar landskapet de navigerar i. Hur stora effekterna är kan vara olika för olika arter och platser, och forskningen pågår. Det är därför klokt att ta hänsyn till fladdermöss vid planering av belysning och byggen, och att rådfråga Länsstyrelsen eller en sakkunnig när osäkerhet finns.

För den som är nyfiken är ekolokalisering en ingång till att förstå hur annorlunda en art kan uppleva världen. En kväll med en detektor vid en sjö kan göra det osynliga hörbart och visa hur mycket liv som pågår precis över våra huvuden varje sommarnatt.

Källor och vidare läsning

• Naturhistoriska riksmuseet: Fladdermöss: uppger att 19 fladdermusarter är noterade i Sverige, att alla svenska fladdermöss är insektsätare, att alla fladdermöss är fridlysta sedan 1986, att fladdermöss är den enda däggdjursgruppen som kan flyga aktivt och vad ekolokalisation innebär.
• Naturvårdsverket: Fladdermöss, artkartering (handledning för miljöövervakning, version 1:2, 2021): anger att alla fladdermusarter i Sverige är fridlysta och att tillstånd krävs för att döda, störa eller avhysa dem, att 12 av Sveriges 19 fladdermusarter är rödlistade 2020, vilka lagar och konventioner som gäller (artskyddsförordningen 4 §, EU:s art- och habitatdirektiv, EUROBATS, Bernkonventionen, 3 § jaktlagen) samt hur lyssning med ultraljudsdetektor och automatisk registrering går till.

Vanliga frågor