Observera fladdermöss: skymningsturer och ultraljudsdetektorer

Viktigast i korthet

• Fladdermöss syns bäst en varm, vindstilla sommarkväll strax efter solnedgången, vid sjöar, skogsbryn och alléer.
• Observera på avstånd, undvik starkt ljus och försök aldrig komma åt gömställen.
• En ultraljudsdetektor omvandlar ultraljud till ljud vi kan höra, men den är inget krav.
• Tre vanliga principer är heterodyn, frekvensdelning och tidsexpansion.
• Artbestämning på ljud är svårt, och att inte höra något betyder inte att inga djur finns.

Hur möter jag fladdermöss utan att störa?

Fladdermöss är svåra att få syn på, men med lite förberedelse kan du få en minnesvärd kväll. Det viktigaste är att observera utan att påverka djuren. Det innebär att du håller avstånd, undviker starkt ljus och aldrig försöker komma åt gömställen. Fladdermöss är skyddade, och störning kan i värsta fall kosta dem energi eller leda till att en koloni överger en plats.

När och var kan jag se fladdermöss?

De flesta fladdermöss lämnar sina gömställen i skymningen, och de första brukar visa sig strax efter solnedgången. Under sommarhalvåret är varma, vindstilla kvällar bäst, eftersom insekterna då är aktiva. Regn och kyla minskar ofta aktiviteten. Under sensommaren kan du se fler djur, eftersom ungarna då börjar flyga.

Bra platser att börja på är:

• Vid sjöar, åar och dammar, där insekter samlas och vissa arter jagar lågt över vattnet.
• Längs skogsbryn och vägkanter i skogen, där fladdermöss följer kanterna.
• I parker, trädgårdar och alléer, särskilt där det finns gamla träd.
• Kring gatlyktor, där insekter samlas, även om vissa arter undviker ljuset.
• Nära kända kolonier, på avstånd och utan att lysa eller prata högt.

Stå still, titta mot den ljusa himlen och låt ögonen vänja sig. Fladdermöss syns som snabba, fladdrande silhuetter, och de flyger ofta mer oregelbundet än fåglar. Svalor och tornseglare är aktiva dagtid, och det är en vanlig förväxling i skymningen. Fladdermöss har ett mer ryckigt och slingrande flygmönster.

Vilken utrustning behöver jag?

• Varma kläder och myggskydd, eftersom du kommer att stå still en stund.
• En ficklampa med röd eller dämpad belysning, som du använder sparsamt och aldrig riktar mot djuren.
• Anteckningsbok eller mobil för att skriva ned plats, tid, väder och vad du sett.
• Eventuellt en ultraljudsdetektor.

Undvik att lysa direkt mot flygande fladdermöss, eftersom det kan störa deras jakt och orientering. Naturvårdsverkets vägledning för artkartering pekar också på att ljus bör begränsas, eftersom flera arter påverkas negativt. Använd inte blixt vid fotografering, och bli inte besviken om djuren är svåra att fånga på bild. De rör sig fort och i mörker.

Vad är en ultraljudsdetektor?

En ultraljudsdetektor är en liten apparat med en mikrofon som fångar upp de höga ljud som fladdermöss använder för att navigera och jaga, och som omvandlar dem till ljud som människor kan höra. Det gör att du kan lyssna på fladdermusens jakt även när du inte ser djuret.

Det finns några vanliga principer, och här beskrivs de enbart på ett allmänt plan. Modeller och funktioner skiljer sig åt.

• Heterodyn: Detektorn blandar fladdermusens ljud med en inställd frekvens, och du hör en ton eller ett klickande. Du ställer in en frekvens, och ljud nära den hörs. Metoden är enkel och billig i princip, men du måste vrida för att hitta rätt frekvens.
• Frekvensdelning: Ljudet delas så att hela frekvensområdet hörs samtidigt, men med mindre detaljer. Det är lättare för nybörjare.
• Tidsexpansion: Ljudet spelas in och spelas upp långsammare, vilket bevarar mer information. Det används ofta när man vill analysera ljuden senare på dator.

Vilken typ som passar beror på vad du vill göra. En nybörjare kan ha stor glädje av en enkel detektor. De som vill artbestämma ljud mer noggrant brukar behöva inspelningar och programvara.

Tre sätt att göra ultraljud hörbart

Hur tolkar jag ljuden?

Det är frestande att försöka avgöra art direkt, men det är svårare än det låter. Många arter överlappar i frekvens, och samma art kan låta olika i olika situationer. Man kan ändå lära sig vissa mönster. Snabba klickande ljud med tätare avstånd kan tyda på att en fladdermus närmar sig ett byte, och ett snabbt surr indikerar ofta en fångst. Ljud som är lägre och mer utdragna hör ofta till arter som flyger i öppen luft, medan högre och kortare ljud ofta hör till arter som jagar nära vegetation.

Några arter är mycket svåra att upptäcka eftersom de använder svaga ljud, och att inte höra något betyder därför inte att inga djur är närvarande. Enligt Naturvårdsverkets vägledning kan de flesta fladdermöss artbestämmas från inspelningar, men några är svårbestämda på bara lätena. Ha realistiska förväntningar och se det som en del av upplevelsen. Om du vill fördjupa dig finns kurser och lokala föreningar som arrangerar fladdermusvandringar och kan hjälpa dig att komma igång.

Vilka etiska riktlinjer gäller?

• Gå aldrig in i grottor, gruvor, bunkrar, vindar eller andra gömställen för att leta efter fladdermöss.
• Försök inte fånga, ta i eller lysa på djuren.
• Håll avstånd från kolonier, särskilt under yngelperioden på försommaren.
• Spela inte upp ultraljud eller andra ljud för att locka fram fladdermöss.
• Respektera andras mark. Fråga markägaren om du vill observera på privat tomt.
• Följ reglerna i skyddade områden, såsom naturreservat.
• Dela inte exakta platser för känsliga gömställen offentligt.

Hur kan jag dokumentera och bidra?

Dina iakttagelser kan vara värdefulla. Anteckna datum, tid, plats, väder och antal djur. Beskriv beteendet, till exempel jakt över vatten eller flygning längs en allé. Om du använder en detektor, notera vilken typ och vilka inställningar. Sådana uppgifter kan vara användbara för lokala naturföreningar och inventeringar, och många regioner har system för att rapportera fynd av fladdermöss och andra arter. Fråga Länsstyrelsen eller lokala sakkunniga om hur man kan bidra på ett bra sätt.

Hur gör jag med barn och i grupp?

En fladdermusvandring är ett bra sätt att introducera barn till naturen. Förbered dem genom att prata om hur fladdermöss lever, att de inte är farliga om de lämnas ifred, och att man aldrig tar i dem. Håll gruppen liten och tyst. Berätta om de enkla reglerna innan ni går: ingen ficklampa mot himlen, inget skrik, inga försök att fånga. Om en fladdermus ändå skulle hittas på marken, läs vår guide om skadade och nedfallna fladdermöss.

Gör en vana av det

Den som återvänder till samma plats flera kvällar märker snabbt hur mycket som förändras med årstider, väder och månljus. En vana av att lyssna och titta leder till större kunskap och större förståelse för hur människor och fladdermöss kan dela landskap. Med lugn, tålamod och respekt kan nästan vem som helst få uppleva en av sommarnattens mest fascinerande skådespel.

Källor och vidare läsning

• Naturvårdsverket: Fladdermöss, artkartering (handledning för miljöövervakning, version 1:2, 2021): anger att alla fladdermusarter i Sverige är fridlysta och att tillstånd krävs för att döda, störa eller avhysa dem, att 12 av Sveriges 19 fladdermusarter är rödlistade 2020, vilka lagar och konventioner som gäller (artskyddsförordningen 4 §, EU:s art- och habitatdirektiv, EUROBATS, Bernkonventionen, 3 § jaktlagen) samt hur lyssning med ultraljudsdetektor och automatisk registrering går till.
• Naturhistoriska riksmuseet: Fladdermöss: uppger att 19 fladdermusarter är noterade i Sverige, att alla svenska fladdermöss är insektsätare, att alla fladdermöss är fridlysta sedan 1986, att fladdermöss är den enda däggdjursgruppen som kan flyga aktivt och vad ekolokalisation innebär.

Vanliga frågor